Några ord om islam

Av Kauko Puottula
2009

Tillbaka till inledande sida

Rubriker

  1. Koranen
  2. Två förståelser av jihád
  3. Modernisering av islam?

Koranen

Essä av Kauko Puottula 2009

Tillbaka till rubriker

Koranen (al-Qur'an) är islams heliga skrift som består av profeten Muhammeds uppenbarelser, nedsänt åt honom genom ärkeängeln Gabriel från och med 610 till 632. Enligt islam innehåller Koranen Guds (Allahs) budskap. Koranen kan karakteriseras inom islam också som "Sista testamentet". Gud har uppenbarat sig också till judar och kristna, men muslimer anser att dessa uppenbarelser har förändrats och förvanskats.

Koranen är för muslimer Guds eviga, oskapade och bokstavliga ord. Arabiskan är ett heligt språk med himmelskt ursprung. Endast den arabiska Koranen är äkta, översättningar är endast tolkningar och alltid sekundära till arabiskan. Koranen består av 114 suror (kapitel) och ställdes efter Muhammeds död samman så att de längsta surorna först kommer och de kortaste sist. De 114 surorna kan delas i olika grupper:

  1. surorna som skrevs ner år 610-622 när Muhammed levde i Mecka kan kallas Mecka suror;
  2. surorna som skrevs ner efter hijra 622 när Muhammed drog sig tillbaka Medina kan kallas Medina suror.

De långa suror (som kallas Medina suror) i början av Koranen är senare (yngre) än de korta suror (Mecka suror) i slutet av Koranen.

I Koranen kallas Gud Allah som påminner om Jahve i Gamla testamentet. Den viktigaste dogmen i Koranen är strikt monoteism: Allah är herren och människan är hans tjänare. Polyteismen och kristna treenighetsläran förkastas.

Det finns i islam (särskild hos sunniter) ett absolut förbud att återge Gud eller Muhammed i bild. Man kan tänka här förebildlig verksamhet hos profeten. Muhammed fungerade som en bildstormare vid sin triumferande återkomst till Mecka. I Gamla testamentet hittar man också bildförbudet.

Allah är allhärskande, allvetande, men också barmhärtig, förbarmande och förlåtande. Allah har skapat världen, vilket bör leda människan till förundran och tacksamhet. Vid domens dag som ska föregås av naturkatastrofer, ska alla döda uppstå och dömas av Gud. De goda får komma till paradiset och de onda till helvetets eld.

Muslimer tror att Koranen bygger på en redan existerande himmelsk skrivtavla. Alltså, originalet finns i himmelen. Koranens ursprung är ett kontroversiellt forskningsområde. Kritisk textforskning betraktar Koranen, liksom Bibeln, som ett historiskt dokument skrivet och ändrat av människor. Koranen bevarades först i muntlig och skriftlig form, och samlades till en auktoriserad version under tredje kalifen Uthman ibn Affan (644-656). Det blev kvar olika textvarianter (i muntlig eller skriftlig form) som man kan hitta bland annat i skönlitteratur, t. ex. Satansverserna av Salman Ruhdie.

Koranens universum består av tre världar: himlen, jorden och helvetet. Världen befolkas av människor och andar (änglar, djinner och jävlar). Änglarna har skapats av ljus, djinnerna har skapats av eld. Djinnerna kan anta synlig form, liksom människan, vara goda eller onda och kan synda.

Berättelserna och konsekvenserna av syndafallet varierar i kristendomen och islam. I kristendomen syndafallet förklarar varför människan har bristfällig natur och existens. Däremot islam känner inte till läran om arvsynd.

Koranen har fungerat som huvudkällan till islamisk rätt och referenspunkt för dagliga livet.

Två förståelser av jihád

Essä av Kauko Puottula 2009

Tillbaka till rubriker

"Vi tror på jihád ... vi tror inte på demokrati och frihet", utstrålar Anjem Choudary som vill upprätta sharí´a i Stor-Britannien. (Lodenius, s. 217). Man brukar karakterisera islam som en religion som sprids med svärd. Ordet jihád har blivit känd i de krigsnyheter som kommer från Mellanöstern. Heliga kriget, jihád har dåligt klang och det väcker onda associationer hos kristna. Men ordet har bakom sig lång historia.

Jihád, "att kämpa eller sträva" på Guds väg eller "sträva, kämpa och anstränga sig" för att följa islam. Jihád i allmänt taget betyder att sträva efter ett bättre liv. Individ och samfund skall söka förverkliga Guds vilja, och leva ett dygdigt liv och utvidga det muslimska samfundet genom predikan, utbildning och så vidare. (Esposito, s. 131).

Omtalad tradition berättar att en gång profeten Muhammed kom hem från krig och sade: ”Lilla jihád är bakom, större jihád är inför.” (Hukari, s. 60) I islam talas det om "stora jihád" (jihád akbar) och "lilla jihád" (jihád asghar) . Man kan tala också om inre kamp och yttre kamp. Stora jihád är en personlig inre kamp mot det onda i sig själva för att bli en bättre muslim. ”Man skall inte glömma jihád mot sitt inre, mot djävulen som viskar inom människan,” säger Islamguiden på internet. En from muslim följer Guds vilja och de fem pelarna. Femte pelaren, årliga vallfjärden (hajj) till Mecka (åtminstone en gång under sitt liv) och förrättningar av ritualer under vallfjärden kan räknas som goda gärningar.

Lilla jihád är en yttre kamp mot den onda i samhället eller i världen och för att försvara islam mot angrepp. Yttre kamp mot fiende av troende kan utföras med språk, egendom och vapen. Speciell betydelse för ordet jihád är krig, men då försvarskrig eller väpnad motstånd. Koranen förbjuder anfallskrig på många ställen entydigt. Målet av yttre kamp är att frigöra fullständigt alla människor. Det finns olika tolkningar i islamiska tradition om heliga kriget, t. ex. Vem har rätt att förklara det heliga kriget? Kalifer finns ju inte mera.

Det behandlas mera om heliga kriget i Medina suror, i början av Koranen, t.ex. 2:190-195; 2:216-218; 3:139-142, 146, 148; 4:94-96; 8:74; 9:5,13-16, 29, 89. (Hukari, s. 61-64). Man kan hitta på internet några exempel om hurudana omständigheter kan yttre jihád eller väpnad kamp bli nödvändig för muslimer?

Listan är hämtad här . Där finns också lämpliga citat ur Koranen.

Terrordåd kan motiveras med jihád av/hos islamister och ytterlighetsgrupper. De har tagit namnet jihád i bruk som t. ex. Anjem Choudary förkunnade i början av essän.

Förebild för väpnad motstånd kan hittas från Muhammeds liv. Muslimerna i Mecka var förtryckta och arvlösa, de kämpade i ett samhälle utan tro. När muslimer utsattes för förföljelse, såsom Muhammed hade blivit, hade de två val: utvandring (hijra) eller väpnad motstånd (jihád) . Med annat ord: troende kan lämna ett gudlöst samhälle och upprätta ett nytt samfund av troende under Gud och hans Profet, eller, muslimer kan kämpa mot otrons och det ondas krafter och offra livet (möjligen) för att upprätta Guds styre. (Esposito, s.37)

Modernisering av islam?

Recension av Kauko Puottula 2009

Tillbaka till rubriker
Peter Lodenius, Islam ja nykyaika. (Översättning från svenskan av Petri Stenman). Like 2005. 231 sidor. Original: Islam och moderniteten. Tigertext Ab. 2004. 218 sidor.

Peter Lodenius, journalist vid finlandssvensk Ny Tid, ger i boken ”en överblick över kampen mellan gårdag och morgondag i den muslimska världen”. Det är inte frågan om en vetenskaplig framställning, utan en journalistisk översikt om omfattande ämnet. Frågan lyder: kan islam och moderniteten passa ihop och på vilket sätt? (Kan islam moderniseras eller kan modernitet islamiseras)?

Nästan varje dag tar medierna upp något ämne i nyheter som handlar om islam och muslimer. Därför finns det ett starkt behov av en bredare kännedom om nutida islam. Lodenius behandlar ämnet journalistiskt utan strikta akademiska formkrav. Centrala källmaterialet består av ett omfattande sekundärmaterial och journalistiska texter.

Texterna (kapitel) i boken är ganska korta, de varierar mellan 2 och 20 sidor, men i genomsnitt 8 sidor. Texterna är av olika längd och kanske av olika ålder. Boken är avsedd för alla som är intresserade av islam, även om författaren säger att han skrivit den för att reda ut sina egna tankar (s. 220).

Rubriken för finska översättningen är bättre och klarare än rubriken i svenska originalet. Nutiden (nykyaika) är entydigt begrepp. I stället begreppet moderniteten kan man förstå, tolka och värdera på många sätt. Lodenius ger inte definition om modernitet trotts att den är nyckelord i boken. Han betraktar begreppet modern som västerländsk livstil och sekulär förvaltning, där religion och politik är avskilda. Modern betyder att man litar på förnuftet och demokratin enligt Lodenius.

Lodenius ger inte entydig agenda för modernismen inom islam. I stället teolog Ari Hukari i sin bok Islam kuvastimessa ger listan med 9 punkter (Hukari s. 90-91) om fundamentala frågorna inom nutida islam. Det är möjligt, att listan ursprungligen är gjord av Fazlur Rahman. Flera om dessa punkter diskuteras också i Lodenius bok mer eller mindre grundligt.

  1. Islam ska uppfattas som historisk företeelse/fenomen och som religion som utvecklar sig.
  2. Det behövs kontextuell teologi i islam. Varje tidsålder framföre nya frågor. Modernister har blivit bekymrad över stagnation och efterblivenhet inom islam.
  3. Stängda portar av ijtihád ska öppnas igen. Man kan hitta tankar och modeller också från Koranen för att modernisera utbildning och för att förbättra det ekonomiska livet.
  4. Relation till gudomliga lagen shari’a , särskild lagstiftning om familjen och hur folk organiserar sig politiskt. Man måste komma lös om bokstavlig tolkning av shari’a . Instruktioner om heliga kriget och slaveriet har varit lämpliga i forna dagar, men inte mera.
  5. Relation mellan gudomlig revelation och förnuftet. Hur vetenskaplig världsåskådning och islamisk tro kan passa ihop?
  6. Hur modernisera utbildning och uppfostran?
  7. Hur modernisera politisk system? Experimentet i Turkiet var en besvikelse.
  8. Mänskliga rättigheter.
  9. Kvinnors ställning och rättigheter.

Lodenius behandlar inte (eller ganska liten) punkter 1, 2, 5 i listan. En av de största bristerna är att Lodenius inte behandlar vad hände åt / inom islam mellan guldåldern och nutiden. Lodenius betraktar problemet av modernisering mestadels på arabvärldens villkor. Men det finns massor av muslimer också andra håll, t. ex. Marocko, Algeriet, Indonesien och sydliga delar av Ryssland.

Den islamiska världen har inte i sin historia genomgått reformationen och upplysningen i västerländsk mening. Därför är det svårt att hitta verkliga paralleller mellan västerländer och islamiska världen. Dock medeltida korståg och jihád i våra dagar framkallar likartade negativa associationer både hos muslimer och kristna, ömsesidigt.

Några viktiga och överraskande punkter hos Lodenius:

Lodenius har förmodligen koncentrerat sig till artiklar på engelska men samtidigt ignorerat t. ex. artiklar på franska och tyska. Mohammed Arkoun, professor emeritus i Sorbonne, är väl känd om sina euroislamiska och postmoderna tankar. Yle radio 1 har presenterat hans tankar i serien "Europeiska inlägg" (Eurooppalaisia puheenvuoroja) för några år sedan.

Det har försökts klä manteln av reformatorn på många olika kandidater. T. ex. i serien "Inlägg från tredje världen" (Kolmannen maailman puheenvuoroja) berättade Liisa Liimatainen om Mohsen Kadivar som "Luther för shiamuslimer" i Yle radio 1 29.1.2009. Iransk Abdolkarim Soroush är enligt Lodenius "Luther för islam” (s. 98-102). Kadivar och Soroush betonar att det finns instrument för ändring och förbättring i islam, nämligen ijtihád , juridisk omtolkning, dvs. att öppna dörren till ny tolkning där omständigheter förändras. Med ijtihád kan man tänka att göra en intellektuell insats eller en ansträngning för att med sunt förnuft hitta lämpliga lösningar till nya problem och situationer som inte omfattas av Koranen eller hadith(s. 225). Båda reformatorer (Kadivar och Soroush) hämtar delvis sina idéer ur mutaziliter som är en gammal skola inom sunniter som undervisar att rationalism och religiös tro kan passa ihop.

I västerländska medier betraktas ofta kvinnor i slöjor och kåpor som fångar av det förflutna. Men å andra sidan – enligt Lodenius (kap. 12) - slöjan är en stark symbol i samhället, med vars hjälp man skapar gränser och söker efter autentiska och originella upplevelser. För det postmoderna är viktigt att vara äkta och originell.

Hukari i sin bok Islam kuvastimessa presenterar några modernistiska tänkare inom nutida islam. Man kan inte hitta deras namn hos Lodenius, nämligen Fazlur Rahman från Pakistan, Farid Esack från Sydafrika och Mohammed Arkoun (ovan nämnd). Man kan fråga efter källor vilka Lodenius har använt.

För det första, man måste analysera noggrannt samhälle och dess frågor och problem; och för det andra, man måste söka skarp och ideal synvinkel ur heliga källor.

Lodenius bok är lätt att läsa och medryckande. Boken ger bra översikt om ämnet.

Kauko Puottula
Tillbaka till inledande sida